Jag känner ofta att jag blir ilsken när jag letar efter information om utmattningssyndrom och hittar plattityder. Det dyker upp så många instagram-memer med enkla fraser som är så platta och endimensionella att jag inte på något vis kan tro att någon verkligen tror på att det kan lösa något.
Plattityder som insinuerar att allt är så fantastiskt lätt, att allt löser sig bara jag tar ansvar för mitt eget mående eller nåt sånt. Om det vore så förbenat lätt skulle jag väl för 17 redan vara frisk? Om det verkligen vore så att allt är mitt fel och allt kan ändra sig bara jag bestämmer det, skulle jag väl inte känna mig så utsatt för yttre omständigheter?
"Bara du själv kan göra dig frisk." Nej, tvärt om vet jag mycket väl att jag behöver hjälp av andra. Och när nån säger sådär påminns jag bara om hur inihelskotta svårt det är att faktiskt få nån hjälp. Och utan den hjälpen går det inte. Jag har försökt. I åratal.
"Dina egna val gjorde dig sjuk." Återigen, hur kan någon tro att det är hjälpsamt att lägga skulden för en sjukdom på den som drabbats? Och att lägga skulden för utmattningssyndrom på de axlar som redan tyngts till kollaps, hur hjälper det? Dessutom har jag inte valt att bli hindrad att träffa alla mina tre barn av båda deras mödrar. Det har de lärt sig av varandra är det bästa sättet att såra mig så djupt att jag aldrig kommer att hämta mig.
Plattityder som insinuerar att allt är så fantastiskt lätt, att allt löser sig bara jag tar ansvar för mitt eget mående eller nåt sånt. Om det vore så förbenat lätt skulle jag väl för 17 redan vara frisk? Om det verkligen vore så att allt är mitt fel och allt kan ändra sig bara jag bestämmer det, skulle jag väl inte känna mig så utsatt för yttre omständigheter?
"Sluta vara ett offer." Det går ju inte bara att bestämma sig för att sluta vara ett offer för omständigheterna som gjort en sjuk. Tvärt om, om jag skulle låta bli att se mig som ett offer för yttre omständigheter skulle det ju betyda att jag ensam är ansvarig för allt som hänt. Den bördan skulle ju trycka ner mig fullständigt. Jag skulle aldrig ens kunna fundera på att bli frisk.
"Bara du själv kan göra dig frisk." Nej, tvärt om vet jag mycket väl att jag behöver hjälp av andra. Och när nån säger sådär påminns jag bara om hur inihelskotta svårt det är att faktiskt få nån hjälp. Och utan den hjälpen går det inte. Jag har försökt. I åratal.
"Dina egna val gjorde dig sjuk." Återigen, hur kan någon tro att det är hjälpsamt att lägga skulden för en sjukdom på den som drabbats? Och att lägga skulden för utmattningssyndrom på de axlar som redan tyngts till kollaps, hur hjälper det? Dessutom har jag inte valt att bli hindrad att träffa alla mina tre barn av båda deras mödrar. Det har de lärt sig av varandra är det bästa sättet att såra mig så djupt att jag aldrig kommer att hämta mig.
Kommentarer
Skicka en kommentar