En maträtt som jag gillar att laga är risgrynsgröt. Jag serverar den med äpplemos och kanel och råsocker. Jag gillar det där med att de lite större sockerkristallerna ger lite ljud ifrån sig när man tuggar på dem, och äpplemos gillar jag att koka själv, om tillfälle ges.
De senaste månaderna har mitt sökande på loppisar efter rediga matlagningsverktyg gjort att jag anpassat sättet jag lagar gröten. Och den anpassningen är till och med väl anpassad till utmattningssyndromets lite särskilda funktionshinder.
Jag hittade ett par emaljerade gjutjärnskastruller från Bolinders på loppis före jul. Efter lite renovering och rengöring visade de sig vara mycket användbara. Särskilt som handtaget i stål gör att de tål att ställas i ugnen, i motsats till min andra grötkastrull som har ett handtag i plast.
Så jag har börjat att laga gröten på ett enklare sätt som minskat risken för att den ska bränna vid om min hjärna bestämmer sig för att glömma var jag håller på med.
Jag kokar riset som vanligt, med en stång kanel och en nypa salt. När vattnet nästan är borta efter 20 minuter på låg värme värmer jag lika mycket mjölk som jag hade vatten och häller i kastrullen. Jag har mikrovågsugnen på en hylla ovanför köksfläkten så det är en enkel grej att fixa. Efter lite omrörning ställer jag helt enkelt in hela kastrullen, med lock, i ugnen på ungefär 95 °C och låter gröten laga till sig själv. Eftersom jag sätter så låg värme finns ingen risk för att gröten ska brännas vid, som det skulle kunna göra om jag fortsatte på spisen.
Jag kan till och med hinna se två avsnitt av The Big Bang Theory under tiden gröten gosar till sig.
De senaste månaderna har mitt sökande på loppisar efter rediga matlagningsverktyg gjort att jag anpassat sättet jag lagar gröten. Och den anpassningen är till och med väl anpassad till utmattningssyndromets lite särskilda funktionshinder.
Jag hittade ett par emaljerade gjutjärnskastruller från Bolinders på loppis före jul. Efter lite renovering och rengöring visade de sig vara mycket användbara. Särskilt som handtaget i stål gör att de tål att ställas i ugnen, i motsats till min andra grötkastrull som har ett handtag i plast.
Så jag har börjat att laga gröten på ett enklare sätt som minskat risken för att den ska bränna vid om min hjärna bestämmer sig för att glömma var jag håller på med.
Jag kokar riset som vanligt, med en stång kanel och en nypa salt. När vattnet nästan är borta efter 20 minuter på låg värme värmer jag lika mycket mjölk som jag hade vatten och häller i kastrullen. Jag har mikrovågsugnen på en hylla ovanför köksfläkten så det är en enkel grej att fixa. Efter lite omrörning ställer jag helt enkelt in hela kastrullen, med lock, i ugnen på ungefär 95 °C och låter gröten laga till sig själv. Eftersom jag sätter så låg värme finns ingen risk för att gröten ska brännas vid, som det skulle kunna göra om jag fortsatte på spisen.
Jag kan till och med hinna se två avsnitt av The Big Bang Theory under tiden gröten gosar till sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar