När jag fick ett erbjudande om att prenumerera på en tidning som erbjöd ett par knivar som premie slog jag till. Det var förmodligen nån oläsbar tidning, som Illustrerad Vetenskap eller nåt sånt, men det spelade ingen roll, för prenumerationspriset var lägre än jag skulle behövt betala för bara en santokukniv.
När jag fick knivarna blev jag nöjd med mitt val. Jag hade aldrig använt en santuko förut och blev positivt överraskad av dess smidighet. Det inspirerade mig också att kolla efter lite fler knivar på loppis. Så förutom två Santuko i olika storlekar, och den kockkniv av amerikansk "fransk" typ jag redan hade, har jag nu även en kockkniv av tysk typ och en svensk styckkniv att öva mina färdigheter med.
Knivar kanske verkar som nåt man inte borde hålla på med när man inte kan koncentrera sig ordentligt. Sant. Men samtidigt är det ju en nyttig övning i att faktiskt öva upp den där förlorade koncentrationsförmågan. Och eftersom jag vill ha mina fingertoppar kvar ser jag till att koncentrera mig ordentligt.
När jag ändå är igång och övar kombinerar jag ju koncentrationsövningen med att frysa in de skurna grönsakerna så det finns till när jag ska laga mat och inte orkar skära just då. Mise en place, alltså. Långt i förväg.
Och, självklart, eftersom jag gillar att lära mig grejer och är lite lätt nördig, försöker jag lära mig vad de kallar de olika sätten att skära grejer. Julienne, brunoisette, mirepoix, jardiniére, chiffonade, paysanne, macédonie, brunoise, batons, parmentier, pont-neuf, batonette, rondelle, emince, losanges… Ett par av dem har jag nog både lärt mig ordet och behärskar tekniken för.
Nu ska jag bara se till att ha tålamod nog att slipa knivarna vassare än de levererades. För en slö kniv är inget kul. Och lite farlig.
Kommentarer
Skicka en kommentar