Av nån anledning fick jag, efter drygt 47 år på planeten och 44 år vid spisen, för mig att fritera min mat mer. Knäppt? Ja, lite, men om man, som jag, vill främja ekologisk odling duger det ju inte att gå på snabbmatsställen och käka fulodlad friterad potatis. Så nu har jag ett mål till, nämligen att hitta ett bra sätt att göra en frityrsmet till fish'n'chips.
Just frityrsmet verkar det finnas hur många olika sätt som helst att göra. Jag har mest provat med öl och jäst, men snart nog, när jag orkar nästa gång, ska jag prova Gordon Ramseys tips att göra det med ginger beer. Bakpulver eller bikarbonat istället för jäst kanske jag provar nån dag också, men jag har inte bråttom så jag kan vänta på att en jästsmet ska stå ett tag.
Jag inser nog att jag behöver skaffa en termometer också, för tricket med att doppa en bit bröd i oljan och se hur fort den blir brun funkar inte så bra än man inte orkar baka bröd stup i kvarten. På bilden syns de lite överdrivet bruna ananasbitar jag friterade senast jag hade frityrsmet över efter att ha friterat lite fisk till middag.
Det kanske verkar lite tokigt att göra något som kräver lite extra uppmärksamhet när man har utmattningssyndrom. Ja, det är det nog. Men jag orkar ju inte fritera fisk eller Monte Cristo-smörgåsar varje dag precis. Det händer nån gång då och då, och då blir det en övning i att hålla uppmärksamheten på spisen utan att lämna den obevakad.
Min nuvarande terapeut tycker att det är rimligt att öva på de färdigheter jag delvis har förlorat. Hur ska jag annars bli friskare? Så jag har som ambition att öva på att läsa också. Men, ärligt talat, det går bättre att fritera fisk än att läsa. Tyvärr.
Kommentarer
Skicka en kommentar