I går kväll försökte jag ta reda på mer om min sjukdom. Det är ju ingen annan som tar sig tid att upplysa en om sånt, trots att den huvudsakliga problematiken är att man inte kan eller orkar läsa och hitta information.
Ja, jag tycker att det är skitkonstigt att varken läkare eller terapeuter sätter sig ner och tar sig tid och förklarar vad fan som pågår.
Som den här ångesten jag har att fajtas med till exempel. Totalt förlamande, hindrar mig att gå handla mjölk, stoppar mig från att gå träna, och låter mig ibland inte ens komma ur sängen. Är det typiskt i utmattningssyndrom? Eller är det nåt jag fått för att jag drabbats utan att veta om det så många gånger under så många år? Eller hade jag ångest först och det ledde till utmattningssyndrom?
Och vad fan är ångest överhuvudtaget? Läser man screeningmaterialet frågar de bara om man är "orolig" över att "nåt ska hända" eller "ängslas över olika saker", med så är det ju inte. Om påslaget av stresshormoner hade en tydlig orsak, som att vara orolig för något, vore det ju inte ångest! Då är det ju bara vanlig nervositet, och kan till och med vara rationell. När det knyter sig i bröstet av bara tanken på att gå till affärn efter mjölk är det ju inte för att jag är "orolig att nåt ska hända" i affären, utan att mina binjurar helt i onödan pytsar ut stresshormoner i blodet.
Och kroppsliga symptom av utmattningssyndrom? Har jag det? Jag kan verkligen inte påstå att jag haft det. Är det för att jag som idrottsman känner min kropp så väl att jag vet vad som pågår, och inte skulle förväxla adrenalinpåslag med hjärtattack, eller inte tycker att tillfällig yrsel och desorientering är något märkligt när kroppen är trött?
Jag känner liksom att om jag inte begriper hela bilden av min sjukdom så vet jag heller inte hur jag ska hantera den. Om jag inte begriper om ångesten är en del av utmattningssyndromet, eller om det är en separat komplikation, eller en del av orsaken till allt, så vet jag heller inte var jag ska börja i kampen mot den.
Därför ber jag om råd.
Eftersom min läkare inte har tid med mig, och mina terapeuter inte sett det som viktigt att förklara min sjukdom för mig, så ber jag om råd från "the internets". Skriv en, eller två, eller fler, kommentarer här på bloggen, eller på Instagram eller Facebook om vad du vet, tror, tycker om utmattningssyndrom och ångest och vad man ska göra åt det eller annat som kan vara bra att veta.
Och var inte rädd att säga nåt korkat eller fel. Jag är en stor pojke och kan välja själv vad jag tar till mig av internettets samlade klokskap. Lite källkritiska skillz har man ju lagt sig till med under åren.
Ja, jag tycker att det är skitkonstigt att varken läkare eller terapeuter sätter sig ner och tar sig tid och förklarar vad fan som pågår.
Som den här ångesten jag har att fajtas med till exempel. Totalt förlamande, hindrar mig att gå handla mjölk, stoppar mig från att gå träna, och låter mig ibland inte ens komma ur sängen. Är det typiskt i utmattningssyndrom? Eller är det nåt jag fått för att jag drabbats utan att veta om det så många gånger under så många år? Eller hade jag ångest först och det ledde till utmattningssyndrom?
Och vad fan är ångest överhuvudtaget? Läser man screeningmaterialet frågar de bara om man är "orolig" över att "nåt ska hända" eller "ängslas över olika saker", med så är det ju inte. Om påslaget av stresshormoner hade en tydlig orsak, som att vara orolig för något, vore det ju inte ångest! Då är det ju bara vanlig nervositet, och kan till och med vara rationell. När det knyter sig i bröstet av bara tanken på att gå till affärn efter mjölk är det ju inte för att jag är "orolig att nåt ska hända" i affären, utan att mina binjurar helt i onödan pytsar ut stresshormoner i blodet.
Och kroppsliga symptom av utmattningssyndrom? Har jag det? Jag kan verkligen inte påstå att jag haft det. Är det för att jag som idrottsman känner min kropp så väl att jag vet vad som pågår, och inte skulle förväxla adrenalinpåslag med hjärtattack, eller inte tycker att tillfällig yrsel och desorientering är något märkligt när kroppen är trött?
Jag känner liksom att om jag inte begriper hela bilden av min sjukdom så vet jag heller inte hur jag ska hantera den. Om jag inte begriper om ångesten är en del av utmattningssyndromet, eller om det är en separat komplikation, eller en del av orsaken till allt, så vet jag heller inte var jag ska börja i kampen mot den.
Därför ber jag om råd.
Eftersom min läkare inte har tid med mig, och mina terapeuter inte sett det som viktigt att förklara min sjukdom för mig, så ber jag om råd från "the internets". Skriv en, eller två, eller fler, kommentarer här på bloggen, eller på Instagram eller Facebook om vad du vet, tror, tycker om utmattningssyndrom och ångest och vad man ska göra åt det eller annat som kan vara bra att veta.
Och var inte rädd att säga nåt korkat eller fel. Jag är en stor pojke och kan välja själv vad jag tar till mig av internettets samlade klokskap. Lite källkritiska skillz har man ju lagt sig till med under åren.
Kommentarer
Skicka en kommentar