Det låter ju lite korkat att börja skriva blogg. En anledning till att jag är sjukskriven är ju att jag upptäckte att jag varken klarar att läsa eller skriva. Om nån hade berättat att det är ett tydligt symptom på utmattningssyndrom att inte heller kunna minnas namnen på elever och studenter så kunde jag sluppit de här två decennierna av lidande.
Samtidigt måste jag börja göra nåt annorlunda, för att något ska bli annorlunda. Och eftersom jag inte har några människor runt mig som jag skulle kunna prata med om det här så får jag prata för mig själv. Och det är det som är syftet med bloggandet.
Istället för att sitta i TV-soffan och älta mina tankar om saker jag kanske skulle kunna göra för att må bättre, men som jag aldrig lyckas förverkliga, tänker jag skriva ner tankarna. Kanske slipper jag att de återkommer gång på gång på gång om jag skriver ner dem.
Och om jag gör det offentligt, om än i liten skala, kanske mina erfarenheter kan komma att hjälpa andra att undvika att hamna där jag har hamnat. För det är inte att rekommendera att först inte begripa, sen få fel diagnos, och till sist på egen hand tvingas hitta rätt diagnos när det redan är för sent att lyckas bli frisk.
Kommentarer
Skicka en kommentar