Jag sitter här och grinar framför en BBC-dokumentär på Kunskapskanalen om en man som drabbats av en katastrofal hjärnblödning.
Under de här senaste åren har jag dels har förstått att jag inte har "depression" (nej, jag kan inte sluta att sätta citattecken runt ordet) och dels långsamt – på grund av mina kognitiva funktionshinder – lärt mig mer och mer om utmattningssyndrom. Jag förstår därmed att jag fått en "hjärnskada", att sättet som min hjärna arbetar på, sättet mina neuroner kopplar till varandra, har hamnat i ett mönster som hindrar mig att fungera som jag gjorde tidigare.
Bara det där att säga frasen "kognitiva funktionshinder" känns ju futtigt, i jämförelse med mannen med stroke som inte ens kan vrida på huvudet, än mindre säga ett enda ord. Men jag har fått börja vänja mig vid att det är ett faktum. Jag klarar inte att läsa, minnas, hantera situationer, eller ens hitta rätt ord, så som var helt naturligt för mig förr. Och idag är det smärtsamt tydligt för mig att det har blivit värre och värre under dessa 20 år.
Så när jag ser den här dokumentären om hur en man övervinner en fysisk hjärnskada som kunde ha dödat honom tänker jag att det väl vore själva fan om inte jag skulle kunna övervinna en hjärnskada som bara kommit av hur jag misslyckats med att hantera stress.
Men inget av det jag har läst om utmattningssyndrom har sagt något om terapier för att återfå funktion och förmågor. Det handlar mest om "mindfulness", KBT och meditationstekniker. Ska jag behöva designa mitt eget terapiprogram för att bli frisk? I så fall är det här bloggandet första steget på den resan. Att öva hjärnans språkcentrum på att skriva.
Ja, min Macbook har inbyggd stavningskontroll. Tack för det, Cupertino.
Bara det där att säga frasen "kognitiva funktionshinder" känns ju futtigt, i jämförelse med mannen med stroke som inte ens kan vrida på huvudet, än mindre säga ett enda ord. Men jag har fått börja vänja mig vid att det är ett faktum. Jag klarar inte att läsa, minnas, hantera situationer, eller ens hitta rätt ord, så som var helt naturligt för mig förr. Och idag är det smärtsamt tydligt för mig att det har blivit värre och värre under dessa 20 år.
Så när jag ser den här dokumentären om hur en man övervinner en fysisk hjärnskada som kunde ha dödat honom tänker jag att det väl vore själva fan om inte jag skulle kunna övervinna en hjärnskada som bara kommit av hur jag misslyckats med att hantera stress.
Men inget av det jag har läst om utmattningssyndrom har sagt något om terapier för att återfå funktion och förmågor. Det handlar mest om "mindfulness", KBT och meditationstekniker. Ska jag behöva designa mitt eget terapiprogram för att bli frisk? I så fall är det här bloggandet första steget på den resan. Att öva hjärnans språkcentrum på att skriva.
Ja, min Macbook har inbyggd stavningskontroll. Tack för det, Cupertino.
Kommentarer
Skicka en kommentar