Jag skrev ju tidigare om hur jag lyckats hitta glädjen i matlagning igen.
Så här kommer en av de grejer som jag ofta återkommer till. En fusk-carbonara.
Den här versionen av pastarätt har bara fläsket, pastan och svartpepparn gemensamt med originalet, men har fördelen att den går att frysa. Med några lådor eller påsar sån här sås i frysen överlever du även de dagar du inte orkar laga nån mat. Vilket ju för oss med utmattningssyndrom kan vara nästan alla dagar i veckan.
Till att börja med håller jag utkik efter när den lokala mataffärn har ekologisk kassler på erbjudande, eller ännu bättre halva priset med kort datum. Den skär jag i tärningar på kanske 6–8 millimeter som sen går att ha i frysen tills de behövs.
Jag gör helt enkelt en béchamel som jag kryddar med svartpeppar och kasslertärningarna, och, om det finns kvar i skafferiet, kanske lite Liquid Smoke. Ett bra trick för att göra béchamel extra enkelt är att värma mjölken innan den hälls på bottenredningen. Jag har ställt min mikrovågsugn på en hylla ovanför spisen så det går fort och lätt. På så vis kommer såsen upp till sjudning fort och tjocknar utan risk för att brännas vid. När såsen är såsig slänger jag ner en bytta färskost av "Philly"-typ (men eftersom jag inte köper folodlad mat blir det Garant eller Arla, inte Philly), även om det går att käka även utan ost i såsen.
Så egentligen är det här ingenting som liknar en äkta carbonara – som ju i och för sig inte är komplicerad att göra – annat än att det innehåller rökt fläsk och svartpeppar. Men fördelen är att det går att spara i frysen till senare när man inte orkar laga mat resten av veckan.
Och när man behärskar bottenredd béchamel som metod går det ju att variera utan slut. Stuva makaroner eller champinjoner till exempel. Eller gratinera fisk, och mosa potatis i en dillsås. För man käkar ju inte fiskbullar i färdig sås när man lagar en så mycket bättre själv.
Så här kommer en av de grejer som jag ofta återkommer till. En fusk-carbonara.
Den här versionen av pastarätt har bara fläsket, pastan och svartpepparn gemensamt med originalet, men har fördelen att den går att frysa. Med några lådor eller påsar sån här sås i frysen överlever du även de dagar du inte orkar laga nån mat. Vilket ju för oss med utmattningssyndrom kan vara nästan alla dagar i veckan.
Till att börja med håller jag utkik efter när den lokala mataffärn har ekologisk kassler på erbjudande, eller ännu bättre halva priset med kort datum. Den skär jag i tärningar på kanske 6–8 millimeter som sen går att ha i frysen tills de behövs.
Jag gör helt enkelt en béchamel som jag kryddar med svartpeppar och kasslertärningarna, och, om det finns kvar i skafferiet, kanske lite Liquid Smoke. Ett bra trick för att göra béchamel extra enkelt är att värma mjölken innan den hälls på bottenredningen. Jag har ställt min mikrovågsugn på en hylla ovanför spisen så det går fort och lätt. På så vis kommer såsen upp till sjudning fort och tjocknar utan risk för att brännas vid. När såsen är såsig slänger jag ner en bytta färskost av "Philly"-typ (men eftersom jag inte köper folodlad mat blir det Garant eller Arla, inte Philly), även om det går att käka även utan ost i såsen.
Så egentligen är det här ingenting som liknar en äkta carbonara – som ju i och för sig inte är komplicerad att göra – annat än att det innehåller rökt fläsk och svartpeppar. Men fördelen är att det går att spara i frysen till senare när man inte orkar laga mat resten av veckan.
Och när man behärskar bottenredd béchamel som metod går det ju att variera utan slut. Stuva makaroner eller champinjoner till exempel. Eller gratinera fisk, och mosa potatis i en dillsås. För man käkar ju inte fiskbullar i färdig sås när man lagar en så mycket bättre själv.
Kommentarer
Skicka en kommentar