Nobelprisen i fysiologi eller medicin 2016 och 2017 till Yoshinori Ohsumi och till Jeffrey C. Hall, Michael Rosbash och Michael W. Young inspirerade till en av de stora förändringar jag gjort för att försöka bli friskare.
När jag såg intervjun med Michael Rosbash (på länken ovan) klickade det till i skallen på mig. Jag har ju utmattningssyndrom, och det som är utmattat och uppfuckat är ju, förenklat uttryckt, kortisolsystemet. Och insikten att kortisolnivåerna varierar under dagen, och att intag av föda påverkar det, blev uppenbar.
Så sedan vintern 2017 har jag provat att helt enkelt köra intermittent fasta. Under 8 av dygnets timmar käkar jag, mer eller mindre som vanligt. Under de andra 16 timmarna låter jag bli. De flesta av de där timmarna har jag ju tillbringat i sängen ändå, så skillnaden är inte jättestor. Den största skillnaden är betydligt minskat tröstätande.
Det har blivit två, eller kanske tre, positiva effekter av detta.
Först och främst har jag tappat lite av den övervikt jag hade. Jag vägde när det var som värst över 116 kg, jämfört med 96 kg när jag hade muskler, och 86 kg när jag mönstrade. Och att tappa överflödigt fett gör ju att ledvärk och trötthet och annat lindras. Dessutom, om man antar att det viscerala fettet, inne bland tarmar och organ, minskas, ska ju risken för hjärt-kärl-sjukdomar minskas. För mig, som har manliga förfäder som dött av sånt vid 56 eller 70 känns ju det som en viktig grej att ta tag i.
Den andra grejen märktes redan första veckan. Jag mår bättre i magen. När folk i min närhet har försökt få mig att äta tre mål mat om dagen har jag nästan alltid känt mig mätt från föregående mål mat när nästa mål förbereds. Om det beror på att jag inte kan låta bli att fylla magen när jag äter (som idrottsman var ju det standardmodus) eller att jag smälter maten långsamt låter jag vara en öppen fråga. Men även känslan i magen är bättre. Det är som om tarmarna uppskattar att få vila mellan perioderna av arbete.
Den tredje positiva effekten har blivit att jag kan vara mer kreativ och ha trevligare med att laga mat när jag bara behöver göra det en gång om dagen. Inte så att jag orkar vara kreativ varje dag, men de dagar jag inte äter en frusen portion från ett tidigare storkok har jag roligt på ett sätt som gör matlagningen till en terapeutisk upplevelse.
I vanlig ordning kanske jag ibland överdriver lite. Att snöa in totalt på att glo på matlagningsvideosar på YouTube och att inte kunna låta bli att köpa köksredskap av god kvalitet (gjutjärn, stål, trä) på loppis är väl i viss mån lite av ett problembeteende på samma sätt som att inte kunna låta bli apparna på iFånen. Men det är i alla fall betydligt mer kreativt och på så vis nyttigare.
Jag kanske återkommer till att blogga om vad jag hittar på i köket någon gång senare. Inte för att jag har några fantastiska hemliga recept att dela med mig av – jag kan ju knappt följa ett recept i och med koncentrationssvårigheter och korttidsminne som inte funkar som det ska – men kanske kan jag inspirera någon annan till att inte låta matlagning vara en källa till stress, och framför allt att ha roligt med det.
Och att hitta grejer på loppis för en tjuga som kostar 1400 spänn när det är nytt är ju alltid trevligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar