Idag har jag haft andra dagen i rad som känts lite OK. Och ändå har jag inte gjort nåt. Normalt sett känns dagar när jag inte gör nåt, fast jag skulle vilja, inte alls OK. Men det har varit OK nu.
Eller tredje dagen i rad kanske ska sägas. Fast i söndags var jag iväg och befann mig i min hemma-happyplace-miljö, träffade lite gamla vänner, och tog en promenad i solen och blåsten, så det var mera väntat. Att resa med tåg är också en avslappnande aktivitet.
Det kanske är en avslappnings-baksmälla från söndagen, men det kanske också är ett resultat av det här bloggandet.
Jag kände i början att det kanske var en kass idé för att det kanske skulle komma att stressa mig, eller att det här att skriva om saker som jag annars ältar för mig själv kanske skulle komma att trötta ut mig. Men så här en månad in i skrivandet känns det lite som att det fungerar. Att skriva om det gör nog att jag ältar mindre. Lite som att om jag får ner tankarna på pränt så behöver jag inte låta hjärnan arbeta med det.
Kanske beror mitt nyfunna tålamod med att göra ingenting också på att söndagen var en jättelik övning i att låta saker vara som de är och ändå göra det bästa möjliga av dagen. Det var Masters-SM i simning (SM för veteraner som andra idrotter skulle uttrycka sig). Jag hade inte råd att vara med alla dagarna och bo på hotell så jag tog tåget över dagen för att vara med på min favoritdistans. Jag hade inte lyckats träna konsekvent på åratal, mer än några veckor i januari. Ändå gjorde jag mitt bästa och var nöjd med det.
En annan anledning till att jag är nöjd med att inte göra något på två dagar är att jag har ont i kroppen efter söndagen (och torsdagens träningspass före det). Ryggen tar kål på mig, och benen är stela som efter ett helt Göteborgsvarv. Det gör helt enkelt ont att röra på sig, och då är det OK att vara still.
Men det var det värt.
Eller tredje dagen i rad kanske ska sägas. Fast i söndags var jag iväg och befann mig i min hemma-happyplace-miljö, träffade lite gamla vänner, och tog en promenad i solen och blåsten, så det var mera väntat. Att resa med tåg är också en avslappnande aktivitet.
Det kanske är en avslappnings-baksmälla från söndagen, men det kanske också är ett resultat av det här bloggandet.
Jag kände i början att det kanske var en kass idé för att det kanske skulle komma att stressa mig, eller att det här att skriva om saker som jag annars ältar för mig själv kanske skulle komma att trötta ut mig. Men så här en månad in i skrivandet känns det lite som att det fungerar. Att skriva om det gör nog att jag ältar mindre. Lite som att om jag får ner tankarna på pränt så behöver jag inte låta hjärnan arbeta med det.
Kanske beror mitt nyfunna tålamod med att göra ingenting också på att söndagen var en jättelik övning i att låta saker vara som de är och ändå göra det bästa möjliga av dagen. Det var Masters-SM i simning (SM för veteraner som andra idrotter skulle uttrycka sig). Jag hade inte råd att vara med alla dagarna och bo på hotell så jag tog tåget över dagen för att vara med på min favoritdistans. Jag hade inte lyckats träna konsekvent på åratal, mer än några veckor i januari. Ändå gjorde jag mitt bästa och var nöjd med det.
En annan anledning till att jag är nöjd med att inte göra något på två dagar är att jag har ont i kroppen efter söndagen (och torsdagens träningspass före det). Ryggen tar kål på mig, och benen är stela som efter ett helt Göteborgsvarv. Det gör helt enkelt ont att röra på sig, och då är det OK att vara still.
Men det var det värt.
Kommentarer
Skicka en kommentar