Ett sånt här stolleprov är precis nåt sånt som jag skulle kunna tänka mig att göra. Både det enskilda påhittet att åka det tåg som utgår från och anländer till de två stationer som ligger närmast varandra i hela landet, men också idén att besöka alla stationerna i hela landet med ordinarie tåg. Eller alla 101 stationerna i Stockholms tunnelbana (ja, inklusive Kymlinge). Eller alla slussarna längs Göta kanal (som jag redan gjort, båda hållen med båt, ena hållet med cykel).
Men med sjukpenning som Försäkringskassan snor tillbaka så mycket av att jag lever på existensminimum så kan det ju inte bli så mycket resande, så jag får sitta i min soffa och resa i fantasin, med hjälp av människor som Jeff och Vicky. För jag orkar ju inte dra igång ett crowdfundingprojekt för att göra en liknande resa, med mina kognitiva besvär. Jag stod i köket och tog hand om matvaror som jag köpt på extrapris idag. Och upptäckte att tröttheten kommer plötsligt. Hjärnan blir lika förvirrad som mirepoix och brunoisette.
Och kunde jag dra igång ett Kickstarter-projekt skulle jag ju så klart se till att rädda båten som var den som tog mig och min nuvarande exfru genom Göta kanal till Läckö slott och tillbaka. Den har stått på land sedan dess, för jag har inte orkat ta hand om den. Äntligen har jag ju fått förklaringen till varför jag inte har orkat. Men det gör inte lidandet mindre. Det gör ont att se fartyget som jag har fina minnen av stå och förfalla. Nu sedan ett par år utomhus, för någon som rev sitt båthus bredvid mitt inte insåg att de båda skjulen höll upp varandra.
Annars är ju resande lite av en sorts självmedicinering. Särskilt att åka tåg, gärna på Nyköpingsbanan eller Bohusbanan för utsiktens skull. Eller för all del att åka båt. Sånt jag inte längre kan göra, av ekonomiska skäl främst, som att ta en tur på s/s Blidösund och äta gott, eller att åka ångtåg och få kolstybb i håret, är också trevligt. Just med såna grejer är ju resan själva poängen eftersom man startar och avslutar resan på samma ställe. Vilket man väl alltid gör, så länge man kommer hem igen, i och för sig.
Men den sortens självmedicinering, som ju faktiskt funkar, kan jag alltså inte göra på existensminimum. Ytterligare ett sätt som Försäkringskassan hindrar mitt tillfrisknande. Och de fattar det inte ens.
Men med sjukpenning som Försäkringskassan snor tillbaka så mycket av att jag lever på existensminimum så kan det ju inte bli så mycket resande, så jag får sitta i min soffa och resa i fantasin, med hjälp av människor som Jeff och Vicky. För jag orkar ju inte dra igång ett crowdfundingprojekt för att göra en liknande resa, med mina kognitiva besvär. Jag stod i köket och tog hand om matvaror som jag köpt på extrapris idag. Och upptäckte att tröttheten kommer plötsligt. Hjärnan blir lika förvirrad som mirepoix och brunoisette.
Och kunde jag dra igång ett Kickstarter-projekt skulle jag ju så klart se till att rädda båten som var den som tog mig och min nuvarande exfru genom Göta kanal till Läckö slott och tillbaka. Den har stått på land sedan dess, för jag har inte orkat ta hand om den. Äntligen har jag ju fått förklaringen till varför jag inte har orkat. Men det gör inte lidandet mindre. Det gör ont att se fartyget som jag har fina minnen av stå och förfalla. Nu sedan ett par år utomhus, för någon som rev sitt båthus bredvid mitt inte insåg att de båda skjulen höll upp varandra.
Annars är ju resande lite av en sorts självmedicinering. Särskilt att åka tåg, gärna på Nyköpingsbanan eller Bohusbanan för utsiktens skull. Eller för all del att åka båt. Sånt jag inte längre kan göra, av ekonomiska skäl främst, som att ta en tur på s/s Blidösund och äta gott, eller att åka ångtåg och få kolstybb i håret, är också trevligt. Just med såna grejer är ju resan själva poängen eftersom man startar och avslutar resan på samma ställe. Vilket man väl alltid gör, så länge man kommer hem igen, i och för sig.
Men den sortens självmedicinering, som ju faktiskt funkar, kan jag alltså inte göra på existensminimum. Ytterligare ett sätt som Försäkringskassan hindrar mitt tillfrisknande. Och de fattar det inte ens.
Kommentarer
Skicka en kommentar